Sedan kan man 'shop til you drop'

Sedan kan man 'shop til you drop', dricka vin mitt på dagen och glädjas över att blomsterparaden ställdes in i går när jag var tvungen att gå tillbaka för att jag blev sjöblöt.

Jag ska dessutom aldrig mera saga att ingen flirtar med mig, det ar ju bara det att jag inte begriper. Blomsterparaden blev installd igar pa grund av ett osregn utan dess like, i dag gick den av stapeln och jag var dar efter en lyxig shopping. Dar fanns en man och jag trodde att det var ett misstag att han hade sin armbage mot mitt kna, att han lutade sin kind mot min hand etc - men han flirtade. Nar jag blev varse om det skrattade jag sakert i flera timmar. Fran och till meda jag gick genom staden akte mina mungipor uppat.

Under den har resan har jag lart mig mycket om mig sjalv, kommit pa bra saker och bestamt mig for nya vagar. Jag var ledsen i lordagskvall, jag var ur humor i gar nar det osregnade och blaste sa att jag trodde balkongmoblerna skulle flyga i vag men dagen i dag har varit en toppendag och summa summarium ar att dagen och resan har varit "finnemang och superb". Nu ska jag till rummet och fixa lite med packningen, jag aker hem i morgon vid 10, en jattebra tid att aka pa.

Det blir manga bilder och mycket text pa min vanliga blogg sa smaningom. Dessutom vet jag vem jag skulle kunna alska darhemma. Minsann!

Sista dagen

Sista dagen, moln och regn i bergen utesluter vandring. Istället massage, fika och shopping.

Äntligen fotografmuseum - farst det är s

Äntligen fotografmuseum - farst det är stängt!

Molnen ligger tungt över bergen

Molnen ligger tungt över bergen, men jag tror att det lättar. Först ska jag skriva och sedan gå till te-huset en stund innan paraden. I går kände jag mig ensam, idag en ny dag och jag mår oförskämt bra. I kväll ska jag slösa pengar på mig själv.

Jag hade planerat att ga till Lido och deras havsbassang for att bada, men nar molnen var tunga bestamde jag mig for att ta bussen till Riberio Brava och vidare till en annan by. Nar jag kom ut fran hotellet regnade det, ett fint sommaregn. Nu ar jag lite osaker pa hur jag ska gora.

Pa hotellet upptackte jag att de haden boksamling som turisterna lamnat kvar. Trevligt. Jag fann "Forsoningen" och den tog jag. Mina egna bocker ar utlasta och jag lamnar kvar dem at andra. Bra uppfinning.

Nu ska jag ga ut och se om det har slutat regna, om inte blir det boklasning pa rummet och novellskrivande - annars en tur ner till ostra delen av Funchal. Det galler att kunna andra sina planer i ett naffs!

Jag laser era kommentarer men slosar inga pengar pa att svara, det far bli nar jag kommer hem.

Jag tänkte mig en vandring.

Jag tänkte mig en vandring, men väderutsikterna är moln och regn och jag vågar mig inte upp i bergen ensam. Det finns på mycket annat som händer, sa damen på turistbyrån. Fast jag vill ju vandra! Barnens blomsterparad om en stund. Jag får väl vara glad åt det!

Uppdatering senare.

Jag gick en tur i gar, det var inte min mening men helt plotsligt tankte jag att den dar lilla stadlevadan kan jag ga. Fram till atta pa kvallen travade jag pa, sedan vagade jag inte mer for det blir morkt fort. Det blev en fin tur.

I dag hade jag tankt ta bussen till Posion och dar ga till ishuset och sedan vandra en fin levada, men jag sag och kande att det var mycket moln over bergen. Darfor gick jag in pa turisbyran och fragade om vadret, jag vill ju inte ga vilse eller riskera livet. Man ska inte vandra ensam, sa damen pa turistbyran, men vad fan ska jag gora? Jag kan ju inte sitta hemma och glo bara for att jag ar ensam?

Men den har gangen insag jag att det var for dimmigt, molnen lag morka runt Funchal. Istallet sag jag pa barnens kaneval och retade mig pa folk som inte tar hansyn. Sedan gick jag till samma teehouse som i gar och fick en fin stund med gott te och brod. Under tiden funderade jag pa hur jag skulle kunna muntra upp mig sjalv och bestamde mig for att eftersom jag inte kunde stada min lilla lagenhet sa fick jag stada mig sjalv. Jag kopte nytt nagellack och en dyr skrubb, nu sitter jag har och ar mjuk och fin. Fast vem bryr sig?

Det ar nog en vissen dag i dag. Jakla vandring, jag mar ju som bast nar jag far vara ute i naturen. Stora semesterorter ar inget for mig. Fast nu ska jag se om jag kan hitta ett shoppingcenter for att kopa nagot litet at Sara och kanske pigga upp mig sjalv.

I dag vill jag garna ha sallskap. Tyvarr godkanner jag inte vem som helst. Ge mig nagon trevlig.

Jag är i en av alla parker som finns har

Jag är i en av alla parker som finns har. Solen strålar, vinden är ljummen och jag som smör i själen.

Efter tva parker hamnade jag pa Columbos torg dar jag av en tillfallighet hittade det mest skona fikastaller hittills. En kanna te och en croussant for 20 kronor dor jag inte av och det var ljuvligt att sitta i skona stolar under lika skona trad.

Ja, vinden ar lika ljummen.

Sedan forsokte jag leta upp det fotomuseum jag hade tankt se for att vara lite kulturell, men jag hittade det inte trots ratt gata. Istallet gick jag langsamt hemat och upptackte att den basta resturangen hittills ar den som finns pa innergarden pa mitt hotell. Efter maten kaffe och ett litet glas madeiravin (Kristin, minns du teckningen du skickade mig, det var just sa).

Shoppingen blev noll, jag kan inte kopa skitsaker eller forra arets mode, inte heller vaskor for sextusen kronor. Dessutom foredrar jag olivolja, kryddor och annat som jag kan anvanda och minnas. Jag har i alla fall sa gott som bestamt mig for farden i morgon och dit langtar jag. Det ar inte stader jag ar ute efter, det ar upplevelser som att vandra. Tank att det tar sa lang tid att begripa sig sjalv.

Det finns inga man som tittar efter mig, det beror nog pa att de kvinnor som bor har eller fransyskorna pa semester gar omkring i hoga klackar (det skulle inte forvana mig om jag motte nagon pa en levada med dessa stiletter) och ar sma och petit. Jag ar ju som en nordisk fura i jamforelse.

I dag var det i och for sig en man som log mot mig, trodde jag, fast det var mot sin lilla mor han skickade signaler och hon stod precis framfor mig. Jaja.

Hela centrum ar nu en enda stor blomma, festivalen startar i morgon. Det smyckas, det dansas och pa sondag ar paraden. Nu ska jag ga upp pa rummet och skriva en stund, kanske jag tar ett bad i poolen senare, min baddrakt ar ju inte provad pa riktigt annu.

Fast det ar vandringen som gor min resa fin, och rummet forstas, och dofterna, och blommorna och vandringarna igen. Bara tre hela dagar kvar, de ska jag ta vara pa samtidigt maste jag akta mig for semesterstressen.

So lang!

Jag tror jag är i Lamaceiros - en liten

Jag tror jag är i Lamaceiros - en liten bit kvar till Portella.

I morse tog jag bussen till Riberio Frio, det kan tankas var modigt men det var en hel buss med turister och inte bara jag. Nar vi kom fram tog jag en kopp skallhett kafffe och en god kaka medan de andra skenade ivag. Jag tyckte jag var klok. Jag njot i sommarvaren och av den sortens iakttagelsekraft det finns i att resa ensam.

Nar jag gav mig ivag var jag snart ikapp en langsamtgande grupp av turister men jag lyckades ga forbi dem nar de skulle invanta en skara langsamma manniskor. Jag hade inte statt ut att inte fa ga i min egen takt.

Den har gangen var det inte lika njutbart som i gar. Solen sken men det var en var ganska ruggigt svara partier dar jag tankte att min ensamhet gjorde mig utsatt. Efter ett tag gick jag ifatt ett engelskt par som jag hade sallskap med en bit. Det ar svart for andra att forsta frivilligheten i att resa och som jag gor vandrar ensam. Ibland orkar jag inte prata och min formoga att insupa det vackra forsvinner nar jag maste prata och vara artig.

I gar hade jag tankt ga till en resturang bara en liten bit fran hotellet men strax utanfor pratade jag med ett par som jag hade bytt nagra ord med tidigare, den sortens par dar de talar i mun med varandra och verkar vara vansinnigt uttrakade av varandra. Tursamt var det utanfor resturangen sa jag tog min tillflykt till en annan resturang.

Jag mar bra av att vara singel, den enda jag trivts att resa med ar Stefan. Han var varldens basta reskompis och jag saknar honom varje gang jag ar ivag. Det varsta ar nog nar jag ser hur folk sneglar pa mig, for fan det ar inte synd om mig, tvartom har jag nog storre utbyte av min resa an manga andra.

Fran Portella tog jag och nagra jag mott en gemesam taxi tillbaka till Funchal, jag handlade lite gott i en narbelagen affar. For 90 kronor fick jag en liter jordgubbar, en stor pase svarta oliver, en flaska rott vin, fyra frallor, tva flaskor vatten och en stor gronmogelost. Fram tills nu har jag suttit pa balkongen med fotterna pa en stol pa balkongen och funderat over min vag i dag.

I morgon blir det en vilodag, jag langtar efter att skriva men ar utmattad av vandringen att jag inte orkar. Darfor ska jag ga lite i stan i morgon, sitta pa cafe och studera manniskor, fa tag i en busstidtabell, shoppa lite och planera turen pa lordag.

An ar det den basta resan nagonsin.