Sista dagen

Sista dagen, moln och regn i bergen utesluter vandring. Istället massage, fika och shopping.

Molnen ligger tungt över bergen

Molnen ligger tungt över bergen, men jag tror att det lättar. Först ska jag skriva och sedan gå till te-huset en stund innan paraden. I går kände jag mig ensam, idag en ny dag och jag mår oförskämt bra. I kväll ska jag slösa pengar på mig själv.

Jag hade planerat att ga till Lido och deras havsbassang for att bada, men nar molnen var tunga bestamde jag mig for att ta bussen till Riberio Brava och vidare till en annan by. Nar jag kom ut fran hotellet regnade det, ett fint sommaregn. Nu ar jag lite osaker pa hur jag ska gora.

Pa hotellet upptackte jag att de haden boksamling som turisterna lamnat kvar. Trevligt. Jag fann "Forsoningen" och den tog jag. Mina egna bocker ar utlasta och jag lamnar kvar dem at andra. Bra uppfinning.

Nu ska jag ga ut och se om det har slutat regna, om inte blir det boklasning pa rummet och novellskrivande - annars en tur ner till ostra delen av Funchal. Det galler att kunna andra sina planer i ett naffs!

Jag laser era kommentarer men slosar inga pengar pa att svara, det far bli nar jag kommer hem.

Jag tänkte mig en vandring.

Jag tänkte mig en vandring, men väderutsikterna är moln och regn och jag vågar mig inte upp i bergen ensam. Det finns på mycket annat som händer, sa damen på turistbyrån. Fast jag vill ju vandra! Barnens blomsterparad om en stund. Jag får väl vara glad åt det!

Uppdatering senare.

Jag gick en tur i gar, det var inte min mening men helt plotsligt tankte jag att den dar lilla stadlevadan kan jag ga. Fram till atta pa kvallen travade jag pa, sedan vagade jag inte mer for det blir morkt fort. Det blev en fin tur.

I dag hade jag tankt ta bussen till Posion och dar ga till ishuset och sedan vandra en fin levada, men jag sag och kande att det var mycket moln over bergen. Darfor gick jag in pa turisbyran och fragade om vadret, jag vill ju inte ga vilse eller riskera livet. Man ska inte vandra ensam, sa damen pa turistbyran, men vad fan ska jag gora? Jag kan ju inte sitta hemma och glo bara for att jag ar ensam?

Men den har gangen insag jag att det var for dimmigt, molnen lag morka runt Funchal. Istallet sag jag pa barnens kaneval och retade mig pa folk som inte tar hansyn. Sedan gick jag till samma teehouse som i gar och fick en fin stund med gott te och brod. Under tiden funderade jag pa hur jag skulle kunna muntra upp mig sjalv och bestamde mig for att eftersom jag inte kunde stada min lilla lagenhet sa fick jag stada mig sjalv. Jag kopte nytt nagellack och en dyr skrubb, nu sitter jag har och ar mjuk och fin. Fast vem bryr sig?

Det ar nog en vissen dag i dag. Jakla vandring, jag mar ju som bast nar jag far vara ute i naturen. Stora semesterorter ar inget for mig. Fast nu ska jag se om jag kan hitta ett shoppingcenter for att kopa nagot litet at Sara och kanske pigga upp mig sjalv.

I dag vill jag garna ha sallskap. Tyvarr godkanner jag inte vem som helst. Ge mig nagon trevlig.

Jag är i en av alla parker som finns har

Jag är i en av alla parker som finns har. Solen strålar, vinden är ljummen och jag som smör i själen.

Efter tva parker hamnade jag pa Columbos torg dar jag av en tillfallighet hittade det mest skona fikastaller hittills. En kanna te och en croussant for 20 kronor dor jag inte av och det var ljuvligt att sitta i skona stolar under lika skona trad.

Ja, vinden ar lika ljummen.

Sedan forsokte jag leta upp det fotomuseum jag hade tankt se for att vara lite kulturell, men jag hittade det inte trots ratt gata. Istallet gick jag langsamt hemat och upptackte att den basta resturangen hittills ar den som finns pa innergarden pa mitt hotell. Efter maten kaffe och ett litet glas madeiravin (Kristin, minns du teckningen du skickade mig, det var just sa).

Shoppingen blev noll, jag kan inte kopa skitsaker eller forra arets mode, inte heller vaskor for sextusen kronor. Dessutom foredrar jag olivolja, kryddor och annat som jag kan anvanda och minnas. Jag har i alla fall sa gott som bestamt mig for farden i morgon och dit langtar jag. Det ar inte stader jag ar ute efter, det ar upplevelser som att vandra. Tank att det tar sa lang tid att begripa sig sjalv.

Det finns inga man som tittar efter mig, det beror nog pa att de kvinnor som bor har eller fransyskorna pa semester gar omkring i hoga klackar (det skulle inte forvana mig om jag motte nagon pa en levada med dessa stiletter) och ar sma och petit. Jag ar ju som en nordisk fura i jamforelse.

I dag var det i och for sig en man som log mot mig, trodde jag, fast det var mot sin lilla mor han skickade signaler och hon stod precis framfor mig. Jaja.

Hela centrum ar nu en enda stor blomma, festivalen startar i morgon. Det smyckas, det dansas och pa sondag ar paraden. Nu ska jag ga upp pa rummet och skriva en stund, kanske jag tar ett bad i poolen senare, min baddrakt ar ju inte provad pa riktigt annu.

Fast det ar vandringen som gor min resa fin, och rummet forstas, och dofterna, och blommorna och vandringarna igen. Bara tre hela dagar kvar, de ska jag ta vara pa samtidigt maste jag akta mig for semesterstressen.

So lang!