Jag tror jag är i Lamaceiros - en liten bit kvar till Portella.
I morse tog jag bussen till Riberio Frio, det kan tankas var modigt men det var en hel buss med turister och inte bara jag. Nar vi kom fram tog jag en kopp skallhett kafffe och en god kaka medan de andra skenade ivag. Jag tyckte jag var klok. Jag njot i sommarvaren och av den sortens iakttagelsekraft det finns i att resa ensam.
Nar jag gav mig ivag var jag snart ikapp en langsamtgande grupp av turister men jag lyckades ga forbi dem nar de skulle invanta en skara langsamma manniskor. Jag hade inte statt ut att inte fa ga i min egen takt.
Den har gangen var det inte lika njutbart som i gar. Solen sken men det var en var ganska ruggigt svara partier dar jag tankte att min ensamhet gjorde mig utsatt. Efter ett tag gick jag ifatt ett engelskt par som jag hade sallskap med en bit. Det ar svart for andra att forsta frivilligheten i att resa och som jag gor vandrar ensam. Ibland orkar jag inte prata och min formoga att insupa det vackra forsvinner nar jag maste prata och vara artig.
I gar hade jag tankt ga till en resturang bara en liten bit fran hotellet men strax utanfor pratade jag med ett par som jag hade bytt nagra ord med tidigare, den sortens par dar de talar i mun med varandra och verkar vara vansinnigt uttrakade av varandra. Tursamt var det utanfor resturangen sa jag tog min tillflykt till en annan resturang.
Jag mar bra av att vara singel, den enda jag trivts att resa med ar Stefan. Han var varldens basta reskompis och jag saknar honom varje gang jag ar ivag. Det varsta ar nog nar jag ser hur folk sneglar pa mig, for fan det ar inte synd om mig, tvartom har jag nog storre utbyte av min resa an manga andra.
Fran Portella tog jag och nagra jag mott en gemesam taxi tillbaka till Funchal, jag handlade lite gott i en narbelagen affar. For 90 kronor fick jag en liter jordgubbar, en stor pase svarta oliver, en flaska rott vin, fyra frallor, tva flaskor vatten och en stor gronmogelost. Fram tills nu har jag suttit pa balkongen med fotterna pa en stol pa balkongen och funderat over min vag i dag.
I morgon blir det en vilodag, jag langtar efter att skriva men ar utmattad av vandringen att jag inte orkar. Darfor ska jag ga lite i stan i morgon, sitta pa cafe och studera manniskor, fa tag i en busstidtabell, shoppa lite och planera turen pa lordag.
An ar det den basta resan nagonsin.
