Hortensia teehouse - dags för paus.

Hortensia teehouse - dags för paus.

Strax innan Hortensia Teehous (jag tog linbanan till Monte och gick darifran till Camacha) kom jag i sallskap med en finlandskt par, han var professor i sociologi och hon var psykriater. Vi drack te och at appelkaka innan vi skildes at, de tog bussen tillbaka till Funchal och jag gick vidare till Camacha. Efter en stund sag jag tva snygga poliser, tyvarr var det en man som hade dott och kroppen lag pa levadan med vit plast over sig.

Jag fortsatte forbi blommande trad med mimosa, krasse i yviga buskar, ljumna vindar, skallande hundar och galande tuppar. Bara dagen i dag var vard vad resan kostar, i alla fall nasten. Flera ganger tackade jag de hogre makterna for att jag far vara har.

Jakarandatraden blommar i lila, prastkragar och papegojblommor vajar i vinden. Allt ar fantastiskt fint. Nu ska jag ut for att ata en bit mat.

Jo....taxichaufforerna ar luriga jaklar. En ljog och sa att jag var i Camacha nar det var tre kilometer kvar och jag fick darfor ga pa asfalt. En annan taxi fragade om han skulle kora mig tillbaka for 17 euro! Istallet tog jag bussen i en vansinnesfard ner till Funchal, jag som har akt taxi i manga andra lander, jag har akt svarttaxi och hemska berg och dalbanor, inget var i narheten av turen med bussen. Men den lokala befolkningen sag lung ut sa...ja, jag svalde hjartat och dog inte.

Stegraknaren visade over 30000 steg. Jag ar mor i kroppen.

Sara, jag alskar dig. Tva parfymer ar dina nar du hamtar mig.